V. 06
Vänner!
Det första kapitlet gällande min älskade Sols hemska
diagnos är avklarad och jag hoppas innerligt att ingen behöver vara med om den
resan. Någonsin. Dessvärre tror jag att det sker varje dag och vi kan bara
hoppas och be även för dem. I fredags var vi ned till kusten och träffade
läkaren som i viss mån kom med lite lugnande besked. Mina värsta
skräckscenarier besannade alltså inte då, vilket jag är mycket tacksam över.
Men vi var dock jätterädda och ledsna innan hon kom in till oss och berättade
vad de hittat och hur den fortsatta behandlingen ser ut. Sakligt, lugnt och
hoppfullt var hennes beskrivande av diagnosen och hennes ord var både tröstande
och rogivande sådär mitt i stormens öga. Redan på tisdag tar vi ytterligare ett
steg och förhoppningsvis kan vi fortsätta vara försiktigt positiva.
Jag hoppas det
Jättemycket
För ovissheten, förtvivlan och tvivlet tär och då blir
det lätt att måla allt för mycket i svart. Jag borde helt enkelt använda
grannens ord oftare inför det hela: ”måla int´fan på väggen”. Det ligger mycket
sanning i det men är inte så lätt att tillämpa emellanåt. Det är nästan med
tydlig regelbundenhet svärtan sätter klorna i mig och det är ungefär varannan
dag. Konstigt va´?
Nåväl, ungarna är här och bidrar stort till den
positiva atmosfär som faktiskt är både helande och nödvändig till sin natur när
saker är så knasiga som de är. Och vi fortsätter definitivt att vara tappra
tillsammans. Bara att höra hur de skrattar tillsammans värmer. Mycket
Jag har således absolut inget annat att komma med ur
den gångna veckan förutom att vi (jag) kanske är en smula hoppfullare samt att
det hela tiden blir ljusare och ljusare, vilket vi tackar för.
Och till alla er som hjälper oss och är till stöd vill
vi rikta ett jättestort tack för det värmer verkligen! Superfanx!
Pax
/Rike
* Budda: Fanx Mate. Du kan sannerligen också förgylla vilken
tillvaro som helst. Nu börjar det dra ihop sig. Hoppas jag!
* Amanda, Moa och My: Vi
saknar er allihopa. Alltid. Det är så skoj att ha er här, ni betyder så mycket!
* Harrebarre: Fanx för all omtanke!
* Nisse: Fanx kompis.
* MadamAdam: Kanske kan vi träffas uppströms ån snart?
* IlCalzone: Hur gick det i veckan?
* BigOne: Tack. Omtanken både värmer och uppskattas
* Ord kan vara
fullkomligt obarmhärtiga i sin saklighet och hårdare än det hårdaste urberg.
Granithårt. Men även smekande och tröstande när man behöver det, som en
stillsam rörelse över kinden. Märkligt
* Milda makter vad jag
tränar här hemma nu. Både som terapi och daglig sysselsättning. Jag behöver det
på alla sätt och vis
* Go Sol, kämpa Sol!
* Till veckan börjar
skidskytte-VM. För oss soffpotatisar är mästerskap extra välkommet
* Allt stöd vi får från
vänner, nära och kära värmer verkligen. Tack alla!
* Långkokt
älgkött...Svårslaget!
* Kanske, kanske blir
det en bastu kommande helg…..!
* Om lite drygt två
veckor får jag ta av min stödsko och det längtar jag också till. Jag måste dock
bekänna att jag tränar lite redan nu. Och jag har faktiskt kikat på ärret, det
ni!
* Tappran kan!
* Vi har verkligen
massor av snö nu och nere på byn kryllar det av testförare. Jösses. Är man, som
undertecknad, inte alls van vid köer av någon som helst sort blir det lätt en
utmaning bara att handla på Coop
* Ovissheten är minst
sagt tärande….
* …men däremellan
känner vi fortsatt både hopp, kärlek och glädje. Det här SKA gå bra!
/Rike