Nytt och uppdaterat V.07
Kamrater!
Jag har genomlidit en vecka som mycket enkelt kan sammanfattas i två ord: smittfebran och snöskottning. Faktum är att här upprepar sig historien då det var exakt samma sak vid samma tidpunkt i fjol, jag hade smittfebran även då och då vräkte snön också ned. Kanske lite mer till och med. Men så har hela veckan faktiskt sett ut, jag har skottat snö igen och igen och igen samtidigt som kroppen svarat allt mindre. Kulmen gällande smittfebran nåddes förhoppningsvis natten mot lördagen då jag mer eller mindre badade i feber ochsvett. Vilket jag ogillar väldigt mycket. Att vakna och svettas ymnigt i feber är faktiskt något av det värsta jag vet.
Och hela tiden så har det snöat. Kung Bore bryr sig inte ett smack om att jag inte är i bästa form, det är tydligt det. Trots mitt ynkliga tillstånd hann jag dock med att skotta taken både hos morsan och hemma. I torsdags när jag var klar med detta mödosamma projekt kändes det väldigt bra. Efter det har det bara varit vanlig skottning och efter takskottning känns det väldigt överkomligt. Även om undertecknad i skrivande stund är lite less på att skotta snö. Som info kan jag meddela att medan jag skriver detta så snöar det. Massor. Vi har redan hunnit skotta ett pass i dag, min käre fru och jag, och innan det är läggdags blir det sannolikt ett pass igen. Ska det aldrig ta slut?
Nu ska jag nämna varför det är så eländigt att vara sjuk mitt i detta ymniga snöande, förutom att skottningen är ovanligt svettigt och mödosam. Det värsta är att jag inte kunnat åka skidor i detta härliga fluff! Planen var både rödingpremiär och kombinerat med längdåkning i helgen och av detta blev det inte ett smack. Jag har bara varit hemma och lodat samt snutit mig. Tursamt nog har det varit en hel del sport på TV under helgen annars är jag rädd att jag helt skulle bäckat ihop. I lördags gjorde jag dock ett pyttelitet försök på skidspåret trots feber. Och det var ett tämligen korkat beslut. Sannolikt fanns där ett samband mellan skidåkningen och min febertopp senare under kvällen och natten.
Ett genuint korkat beslut helt enkelt.
Om man nu ska lita på olika vädertjänster finns det dock hopp om bättre tider redan kommande vecka. Solen ska enligt uppgift skina och vi ser fram emot fina vinterdagar utan skottning. Även om jag sannolikt inte kommer att kunna åka längdlagg förrän tidigast i slutet av kommande vecka så hoppas jag kunna komma igång med träningen igen. Nu känns det som om det var rysligt länge sedan jag åkt längdskidor. Har det inte varit kallt så har jag skottat snö eller varit sjuk. Kommande helg ligger både toppturer och rödingfiske i pipelinen och det var väl rackarn om jag inte skulle klara av åtminstone något. Jag vill dock väldigt gärna hinna dunka lite puder också för det är inte många veckor kvar med den luftiga, fina snön. Eftersom solen faktiskt börjat värma lite så brukar det vara en brytpunkt gällande snöns fluffighet någonstans runt månadsskiftet februari och mars.
Kommande vecka är faktiskt inte ett dugg märkvärdig så den struntar jag helt i att nämna.
Vi säger så
Pax
/Rike
* Budda: Hu. Det var nära ögat! Medicinen ligger dock om hörnet, det är inte många veckor kvar till skidor, sushi, afterski, bastu med tillhörande listor samt knoppande i fåtölj. Väl mött!
* Harrebarre: Funkade snöskorna?
* TP: Hoppas du fick smaka på den fina snön i helgen. Själv har jag inte gjort ett smack. Faktiskt.
* Amanda, Moa och My: Sköt om er älskade ungar. Vi saknar er. Alltid! Väl mött till påsk?
* Nisse: Vi håller tummarna för att projektet ska vara i hamn i god tid innan premiären. Kanske även för en fortsättning på helgens äventyr?
* MadamAdam: Tack för goda kamper i soffan. Nu hinner vi vässa formen till kommande omstart. Men visst saknar vi redan dessa Mästarmöten?
* IlCalzone: Skynda er ut i spåren nu för visst har ni fått en hel del snö nere vid kusten också?
* Jag kan varmt rekommendera Moas Blogg.
* Instagram, jag försöker lägga upp intressanta bilder lite då och då. Leta rikardhedman.
* Kittelfjäll – check. Takskottning – check. Vi betar av vinterns hållpunkter en efter en. Det känns möcke, möcke bra faktiskt.
* I morse hörde vi en fågel som kvittrade; ”håll ut, det värsta är över, dagarna blir allt ljusare och snart är våren här”. Det var uppiggande att höra.
* Det enda som var lite skoj i dessa pseudokamper mellan Tre Kronor och Finland var att saikfemman skötte sig utomordentligt väl. Det bådar gott inför stundande omstart av SHL och kommande slutspel.
* Sol har fått senaste numret av Bike och hon fortsätter att räkna ned. Allt är precis som vanligt med andra ord.
* Finns det något bättre än att resa? Vi gillar verkligen känslan av att vara på väg. Min älskade hustru och jag håller så smått att planera lite inför kommande turer och det är faktiskt även det en del av resandet.
* Jag lyfter verkligen på hatten för de eldsjälar som ser till att byn berikas med en filmfestival värd namnet. Respekt! Själv såg jag inte en endaste film i år. Igen. Fast nu var jag ju sjuk och kunde därmed inte delta. Fast jag hade sannolikt inte gjort det ändå...
* Under de senaste veckorna har vi haft några allvarliga trafikolyckor på vägarna runt Arjeplog. Hoppas det gick bra denna gången. Trist som tusan är det med dessa olycksaliga olyckor.
Veckans Vax: “Scenbuddism” - Dag Vag. Här kommer verkligen en överraskning som heter duga. Inte bara det faktum inte är metal, det är även ett uråldrigt vax. Men tokbra. Jag har en historik tillsammans med denna platta som sträcker sig tillbaka ända till högstadieåldern då jag hörde bandet första gången och blev såld direkt. Sen dess återkommer jag med jämna mellanrum till just detta vax som jag tycker är ett av de bästa svenska albumen någonsin, alla kategorier. Jag lyssnade igen under mitt febriga sängliggande och fascinerades återigen av den geniala enkelheten. Upptäck!
Ynf/Rike