V. 07
Mates!
Tro.
Hopp.
Och massor av kärlek.
Det är lite av vårt fokus nu. Vi kämpar hårt med
hoppet och – peppar, peppar ta i trä – beskeden vi fick tidigare under veckan
gör att vi kan sänka axlarna något och pusta ut. I alla fall för stunden. Sol opererades
i tisdags och Tappran är fortfarande sannolikt lite medtagen efter ingreppet.
Operationen gick dock enligt uppgift bra och läkaren visste med sig att meddela
dels att de fick med det som skulle bort, dvs en tumör på ca 2 cm, men även att
de inte såg några spår av spridning, vilket kändes som en enorm lättnad när Sol
berättade den glädjande nyheten för oss när hon kom hem.
Jag törs dock inte andas ut ännu då de skickat
grejerna på analys men vår förhoppning är verkligen att de inte kommer med något
annat besked vid återbesöket, som ska ske om några veckor, än det vi nu fått
och som är fortsatt svagt positivt ( det är faktiskt jag som inte törs säga
något annat).
Men visst finns det hopp. Och det är det vi försöker
ha i åtanke hela tiden även om det inte är så lätt alla gånger. För jag blir
hiskeligt rädd emellanåt och då är det lätt att katastroftankarna med värsta
tänkbara scenario får fotfäste och börjar loopa runt. Och det är inte så kul.
Eller uppbyggande.
Under veckan har ungarna varit på plats och de har
verkligen förgyllt vår tillvaro. Hur underbart har det inte varit att vakna,
göra kaffe och så dyker de upp en efter en och sällskapar i köket. Superskoj
har det varit. Och så har vi tränat tillsammans här hemma, det kommer vi också
att sakna när de åker hem imorgon måndag. Ja, Moa har redan åkt så bara Amanda
och My har varit kvar sen i fredags och då kom de tillsammans med Sol till
Bäckis där vi tillbringade helgen och hade det prima. Dessvärre var det -23 i
lördags och det såg vi inte komma men solen sken från klarblå himmel och mitt
på dagen kunde ungarna åka lite skidor på ån medan Sol och undertecknad stökade
och skrotade lite på farstukvisten.
Och så fick jag äntligen basta! Det hade jag inte
gjort på en månad och gissa om det var efterlängtat! Så supernajs!
En annan grej som skedde i stugan var att i fredags
installerades det en luftvärmepump och det verkar fungera hur bra som helst.
Jag åkte dit tidigt som attan och mötte upp hantverkaren och på några timmar
var grejerna på plats till allas vår belåtenhet. Vi tror att det blir riktigt
bra.
Kommande vecka är fullkomligt blank och jag hoppas vi
får fortsätta att ha det lugnt och skönt här hemma. Man vänjer sig fort vid att
inte arbeta och jag har uppfunnit nya rutiner som fungerar hur bra som helst.
Och med tanke på att jag sannolikt inte ska jobba igen förrän efter sportlovet
är det riktigt bra.
Nu tar vi sikte på en ny vecka och håller tummarna
allt vi orkar!
Pax
/Rike
* Budda: Utan att jinxa något: kan en arbetshypotes vara att du testar
bilen i skarpt läge och att vi har en analog variant helgen v. 08? Förslagsvis
inledningsvis i Bäckis?
* Amanda, Moa och My: Vi
saknar er allihopa. Alltid. Supertack för allt. Vi längtar redan nu till nästa
gång vi får ha er alla här igen. Sköt om er och skynda er tillbaka hit snart
igen!
* Harrebarre: Tack! Beställ pumpen snarast!
* Nisse: Hör av dig när det passar
* MadamAdam: Final nästa vecka. Vi får nog ta mötet nästa
säsong tror jag.
* IlCalzone: Jag vill också ha en likadan mössa som My!
* BigOne: Tack. Har du planer på en värmepump i stugan kan det
rekommenderas!
* Jag tycker inte om
att vara rädd men tricket är att låta det komma, passera och inte göra så stort
väsen av det. På något vis
* Eftersom vi har
installerat en värmepump i stugan kommer vintern sannolikt att vara den
mildaste i mannaminne. Hohoho.
* Nu vill jag bara
nämna lite om det återvändande ljuset. Visst är det härligt när vi återigen ser
solen över horisonten och fåglarna kvittrar? Faktiskt så har vi redan haft lite
vårkänsla och då minns man hur skönt det kan vara ute när solen värmer kinderna
och det är varmt och skönt. Dagarna är faktiskt märkbart längre och med det
kommer hopp!
* Go Sol, kämpa Sol!
* Några blågula medaljer
har det trots allt blivit i skidskyttet men den norska dominansen på herrsidan
börjar snart vara för mycket helt enkelt. Nu får de ta och lugna sig.
* Allt stöd vi får från
vänner, nära och kära värmer verkligen. Tack alla!
* Jag har nu tvättat
min ena fot två gånger på fyra veckor. Hahahahaha!
* Fast jag går lite
knasigt, det måste jag medge. Men det går sakta framåt, snart törs jag kanske
stödja och böja lite på foten.
* Vi måste återigen få
berömma vår nyaste gizmo; airfryern. Det
blir så krispigt och gott och är hur enkelt som helst. Nästan.
* Tappran kan!
* Milda makter vilka
hemlighetsbilar vi ser lite här och var i sockna. Elbilar verkar vara på
tapeten och jag tycker att bliarna bara blir snyggare och snyggare ju mer led
de har i fronten. Lite läckert är det trots allt
* Jag har ingen aning
hur det går på skolan och vet ni, det känns möcke, möcke bra!
/Rike