V. 08
Vänner!
Hur konstigt det än låter har vi funnit någon form av
ro mitt i orkanen. Nu har vi levt med beskedet i nästan en månad och den värsta
chocken har sannolikt klingat av även om vi upplever bakslag med jämna
mellanrum. Dessa bakslag blir dock allt mildare med tiden och, peppar peppar ta
i trä, det känns som om luften har blivit lite lättare att andas. Vi hoppas
verkligen! Axlarna har lyfts en aning.
Hade inte anledningen varit så trist hade vi förresten
haft en riktigt skön tid här hemma då vi bägge är sjukskrivna och har tid för
både kramar, gemensam träning, reflexion och omtanke. Lite sport på tv har det
också blivit. Och morgonkaffe med tänt ljus. Det finns således saker att
glädjas åt mitt i eländet. Och vi ska verkligen inte måla något på väggen utan
fortsätta låta hoppets låga vägleda oss genom den här krisen.
Under januari hade vi alltså vår beskärda del av
elände även om allt är relativt. Under den gångna veckan har jag varit på två
begravningar och kommande vecka väntar den tredje. Att vara med på en gammal
väns avsked kändes bra och även om det aldrig är skoj var det ändå en ljus och
fin tillställning med plats för både sorg men även fina minnen.
Om summan av allt är konstant har vi sannolikt en hel
del trevligt att se fram emot i vår
Och på tal om vår, vi har sannerligen lagt den mörka
vintern till handlingarna. Äntligen. Nu börjar himlen vara underbart blå och
vårfåglarna börjar så smått att göra sig hörda i träd, buskar och snår. Det
droppar lite från taken när solen ligger på och det är nästan ljust när vi
stiger upp, vi går sannerligen en fin tid till mötes. Och gissa om vi vill åka
skidor Tappran och jag? Idag (läs: söndag) gjorde vi oss en liten utflykt upp
till Galtis för att hälsa på lite. Och jag blev hur sugen som helst på att åka
skidor i alla dess former. Suget blev inte mindre när vädret var sådär
glimrande vackert med snötyngda grenar under klarblå himmel. Opplegan. Jag
måste testa om jag får på mig turpjäxorna snart för nu vill jag ut på ski så snart
tillfälle medges
Jag kan även berätta om helgens snöfall som renderade
i att slungan fick komma fram och det var ett tag sedan den kompisen fick komma
ut och lufta sina vingar. Nu är det att överdriva lite men jag tyckte nästan
att det var skoj. Eller, för att vara tydlig, det var skoj. Fast jag tror att
det inte dröjer länge innan min peak gällande skottningen har passerat.
Kommande vecka är förhoppningsvis fortsatt lugn och
fin och med lite flax kommer kanske Moa på besök. Det vore något. Och så fortsätter
vi att hålla våra tummar för fortsatt bättring. Gör det ni med om ni har
tillfälle.
Pax
/Rike
* Budda: Fanx för bilderna, det värmde! Ska vi kanske försöka
att smida lite under veckan? Och omvägen över Norrköping känns väldigt mycket
som den bästa av vänner, hahahaha.
* Amanda, Moa och My: Vi
saknar er allihopa. Alltid. Det är faktiskt skoj att träna tillsammans på
distans med er. Fast att ha er nära är bättre. Min dans var dock sannolikt
inget att skriva hem om, hohoho.
* Harrebarre: Ska vi sikta på någon FF i vår?
* Nisse: Hoppas allt är väl med dig. Kika förbi få vi snakkes vid
tillfälle
* MadamAdam: Hahaha, visst får jag sno ditt citat: ” jag
är minoritet i mitt eget liv”. Klockers! Och vi får ta nya IRL-tag nästa
säsong. Men vi hoppas på möte uppströms ån innan dess!
* IlCalzone: Väl mött på marknan?
* BigOne: Låt oss veta när ni är på väg norrut nästa gång. Vi kan
kanske synka något?
* Jösses vilken avslutning vi fick på de bägge avslutande
loppen i skidskytte-VM. De blev glimrande blågula tillställningar. Grattis Hanna,
Sebastian och Martin. Så underbart osvenskt!
* Nu ser vi fram emot
längdåkningens VM som startar kommande onsdag. Jag har dock lite svårt att tro
att de blir ett lika framgångsrikt mästerskap som kollegerna med bössa på
ryggens dito.
* Ikväll ska jag basta!
Jag har verkligen ett underskott på lögning efter operationen men nu kan jag
återigen sätta mig på laven och låta värmen och ångorna tina upp tillvaron.
Underbart!
* Säsongens mästarmöten
är över och jisses vad snabbt det gick. Vi tycker verkligen om att bänka oss
framför tvn när det drar ihop sig. Nåväl, nu gäller annat samma tid och vi
säger väl mött till hösten!
* Tappran gör hela
tiden framsteg även om smärtan efter ingreppen stadigt gör sig påmind. Det
verkar dock gå allt bättre och min älskade hustru är verkligen en Tappra av
allra bästa sort!
* Go Sol, kämpa Sol!
* Tyvärr fick vi under
veckan besked att gammal vän kanske drabbats av en likvärdig åkomma som Sol. Vi
håller våra tummar även där! Och berätta. Var inte rädd, berätta.
* Allt stöd vi får från
vänner, nära och kära värmer verkligen. Tack alla! Hela tiden!
* Tappran har ätit
massor av semlor so far och visst är det på tisdag det är en officiell
högtidsdag för dessa mastiga bakverk?
* Nu har min längtan
efter mc så smått börjat göra sig påmind och vet ni, det är ett gott tecken för
mig.
* På torsdag får jag ta
av min klumpfot, det är så jag kallar mitt skydd. Det kommer att kännas lite
märkligt, det måste jag medge. Jag har testat att gå lite utan vare sig tejp,
tingest eller annat stöd och det kändes lite….märkligt…?
* Saik ångar på och vet
ni, snart vankas det slutspel. Fast jag begriper inte riktigt hur gick det
till, det känns som alldeles nyss säsongen startade. Förhoppningsvis går
majtara in som seriesegrare och då kan det lite hur skoj som helst. För övriga
lag får verkligen inte vila för att klå de svartgula över en serie av sju
matcher.
* Och på tal om det, skidskyttet är snart
avklarat även det! Dessvärre. Världscupen avslutas i Holmenkollen Oslo den
16-19 mars. Hu vad trist!
* Om två veckor är det
dags för Vasaloppet. Jag har en plan….en idé…
* Vårens Första Dag. Milda
makter vad jag längtar!!!!!
* Det känns som om jag
haft tidernas längsta jullov. Hu!
/Rike