V. 11

Vänner!

Tja, vi har tagit ytterligare några steg på färden. Och snart har det gått en vecka till. Jag vet inte men till vissa delar handlar det, för min del, att leva med diagnosen och förhålla sig till det. Och verkligen tro vad professionen förmedlar. Och på tal om vecka, imorgon måndag börjar jag jobba igen.

Jag, som haft världens längsta jullov, ska börja jobba igen, hur i hela friden ska det gå? Snacka om att jag kommer att ligga på ohågan i natt! Av fler anledningar förresten då vi sannolikt ska upp betydligt tidigare än vanligt. Blargh! Men jag tror att det kommer att ordna sig, faktiskt så kan jag längta lite till en normal vardag och så trivs jag ju i regel med kneget. Så jag är faktiskt ganska full av förtröstan.

Men ändå….

Nåväl. Under veckan som gått har vi haft ungarna hemma och det är så trivsamt. Det bästa av allt faktiskt. Att få somna till deras skratt där nere ger mig nästan en obeskrivlig känsla av välbehag. Och att höra hur de skrattar med Sol är också det en sann lisa för själen. Vi hann också med en sväng på den numera pyttelilla marknaden och jag köpte faktiskt inte ett smack. För ungarnas del blev det lite tennarmband och annat så de var nog nöjda skulle jag tro. Och så såg de Mello tillsammans, jag var faktiskt med en stund jag med.

De senaste dagarna har varit riktigt klara och kalla med temperaturer under -20 tidigt på morgnarna men sedan har det blivit betydligt varmare under dagen och baske mig om vi inte börjar ha dagsmeja vid solväggen. Jag tog två långa skidpass under helgen och jag har sagt det förr men gör det igen; att få sträcka ut i kalasbra spår under klarblå himmel kan mycket väl vara världens bästa träning. Sen har vi jobbat med kött och årets laddning blev alldeles utomordentligt god. Souvas och mjukkaka, svårslaget!

Nåväl, en flång ny vecka stå för dörren och vi har en hel del att se fram emot trots allt. Och det är nog ganska viktigt att kunna hänga upp stora delar av tillvaron runt positiva ljuspunkter när allt är som det är. För vi har en hel del att glädjas åt, den annalkande våren är en sådan sak. Trivsamma turer är en annan och som alltid är det goda sällskapet en kär anförvant att luta sig mot.

Det här kommer att gå bra men lite uppförsbacke får vi sannolikt räkna med på resan

Pax

/Rike

---

* Budda: Vi har ett förslag. Ta med dig klätterkompisen till påsk så kan vi bland annat utforska isfallet? Det är en utflykt det förmodligen slår gnistor om!

* Amanda, Moa och My: Vi saknar er allihopa. Alltid. Så underbart skoj att vi fått ha er allihopa här hemma under några dagar! Mello, kombucha, marknad, träning och allt. Vi ska inte tycka avskedet är jobbigt utan verkligen glädjas över nuet. Fast ändå…..någon tår blir det alltid….

* Harrebarre: Skotran? Blocket? Blargh?

* Nisse: Ja, vad ska vi säga? Det blir antingen Rögle, Oggehamn eller leksingarna. Alla känns svåra. Men faktiskt inte oslagbara.

* MadamAdam: Jösses vad trist att vi inte kunde synka bättre. Testa åt veckun? Btw, visst startar Vindeldraget på fredag?

* Vår souvas blev så god att vi faktiskt åt en hel del ostekt också. Som pepparkaksdeg alltså, fast mycket godare.

* Åker man skidor kan man ha afterski. Om man vill.

* De klassiska skidtävlingarna på Holmenkollen har gått av stapeln under helgen och för herrarnas del var det norrmän från första till tionde plats i lördags. Hur kul är det? Bästa icke-norrman blev alltså elva. Och av trettiosex startande var det fyra svenskar bland de sex sista. Grattis till oss. Och en norska vann även damernas femmil i söndags. Det är mycket nu…

* …men snart startar slutspelet på riktigt. På torsdag startar kvartsfinalerna och Saiks motstånd blir inte klart förrän senast på tisdag då åttondelsfinalerna pågår för fullt. Norrbottningarna borde inte klara sig förbi kvarten även om de lyckas kravla sig ur Oskarshamns grepp, Luleå vann trots allt första matchen, men nu vankas två kamper på rad nere i Blekinge (?). Och vinner de där väntar Växjö om jag räknat rätt. Och det borde de inte greja men jag kan inte låta bli att höja ett varningens finger ändå….

* …Och FBK kan mycket väl gå hela vägen.

*…Så även Saik…..

*…Men vem ska stoppa Växjö?

* Min älskade hustru är verkligen en Tappra av allra bästa sort! Den bästa som finns!

* Jag sprang lite för mycket under veckan då jag tyckte det var så skoj att vara igång med träningen på allvar. Att jag aldrig lär mig? Fast nu är allt ok men för några dagar sedan svullnade foten upp och jag hade en märkbar känning. Tröga jag!

* Go Sol, kämpa Sol!

* Stekt röding med massor av smör och grädde.

* Allt stöd vi får från vänner, nära och kära värmer verkligen. Tack alla! Hela tiden!

* Kommande helg avslutas skidskytte-säsongen. Hur i hela friden har det gått till? Som vi kämpat oss genom en kall, mörk vinter och så är allt hux flux över? Hur gick det till? Jag måste få säga det igen: vart tog säsongen vägen? Det var ju alldeles nyss det var premiär i Idre? Fast de blågula verkar behöva lite vila nu. Det går faktiskt inget vidare och när världscupen gästade Östersund och många av de svenska åkarna befann sig på hemmaplan, blev det inte en endaste ynka medalj!

* Fast publiken i Republiken var mer än värd en medalj! Fullsatt, folkligt, festligt. Och vääääldigt osvenskt.

* Det verkar ha varit party på Holmenkollen. Igen….Hahahaha

* På tal om det: vi har snart en jubilar att gratulera och stillsamt fira. 30 jordsnurr. Hur gick det till?

/Rike