Nytt och uppdaterat V.12
Vänner!
Snart kan jag pusta ut och slappna av för denna helg har milt ,uttryckt, varit ytterst märklig. Och innehållande några ingredienser jag hur lätt som helst kunnat vara utan. Nåväl, jag ska inte gå händelserna i förväg utan börjar med att konstatera att den vanliga veckan var tämligen vanlig. Vädret har till största delen varit riktigt vårfint med solsken och takdropp. Och ekorrhjulet har snurrat ungefär som vanligt. Men på fredagen släppte vi lite på gasen då det både vankades kvartsfinaler och besök av Torun & Pjacke som tänkt sig en fjälltur. Prognoserna lovande prima solsken uppe till fjälls och vi styrde kosan västerut på lördagsmorgonen. Väl uppe vid gränsen låg det ett tunt molnsjok men inget som avskräckte. Vi åkte mestadels under blå himmel till Alep Njallavare där vi lunchade. Föret var riktigt bra men det hade drevat nysnö här och där. Lagom till vi hade ätit klart och gottat oss i slänten så drog ovädret i norrifrån innehållande både vind och snö. På mycket kort varsel hamnade vi i sämre väder och det blev genast mycket snöblint.
Väldigt snöblint till och med. Vilket, för min del, skulle få mindre angenäma följder. När jag i sakta mak gled ned via en lite sluttning, ned mot Lulep Njallavare så såg jag inte att i den fjuttiga slänten hade drevsnön gjort ett litet stup på uppskattningsvis en meter. Så när jag gled över kanten var där plötsligt inget underlag och jag ramlade framstupa. Vilket i och för sig inte var så farligt, men jag drog i det ögonblicket upp den skada i baksidan låret jag kurerat mig från under den gångna veckan. Ratsch kändes det som och jag förstod genast att nu pajade jag igen. Jag blev faktiskt lite orolig att jag hade dragit av fästet helt.
Uppskattningsvis flera tusen myrsteg senare var vi tillbaka vid bilen och jag ringde ned till sjukan och aviserade ankomst om ca en och en halv timme. Fem minuter innan vi var i Arjeplog ringde My till Sol och berättade att hon sannolikt fått en allergisk chock. Inga ambulanser fanns att tillgå och när jag blev lämnad på akuten var Sol redan på på väg till My där hon gav Mysan en injektion i låret. Sedan åkte de upp till akuten där de träffade undertecknad! Nu slutade det hela lyckligt för alla inblandade, My återhämtade sig tämligen snabbt och jag hade inte dragit sönder någon muskel eller ligament utan det var bara de fibrer jag rev sönder förra veckan som gick upp igen. Så för min del handlar det om att ligga lågt i ca tio dagar. Nu är jag på kryckor igen och det känns som om jag använt dessa tingestar förr....(jag äger sedan länge ett par och de var inte långt borta kan jag meddela). Men som det heter, slutet gott – allt gott och Mysan är vid väldigt gott mod, även om Sol inte tillät henne att sova i lägenheten. Det var en trevlig helg även om det inte gick riktigt som vi tänkt oss. Det är alltid lika skoj när Torun & Pjacke kommer på besök och vi hoppas att det inte dröjer länge tills vi ses nästa gång.
Jag hoppas innerligt att v. 12 blir snällare med oss, visst håller även ni era tummar för det?
Vi säger så
Pax
/Rike
* Budda: Blev det premiär på hojen i helgen? Här har de stora vägarna faktiskt tinat fram!
* Harrebarre: Det var tråkigt att du inte kunde komma loss men det går flera tåg längre fram i vår. Vi siktar på Riebnes i april.
* Amanda, Moa och My: Vi saknar er. Alltid! God tur Moa och Amanda: maila mig så jag får se var det kommer ifrån!
* Il Calzone: Rebergsloppet kommande helg, kommer ni?
* Nisse: Vi har fortfarande ingen meny online men jag tror du kan se framtiden an med tillförsikt ändå. Hahaha
* MadamAdam: Brukar du jaga i området?
* Min älskade hustru är ett enormt stöd och verkligen delaktig i min positiva utveckling. Jag använder de verktyg jag lärt mig att jag har och tillämpningen går bättre och bättre. Vägen är sannerligen inte spikrak och ångest och oro har verkligen inget med logik att göra. Fast jag blir mer och mer medveten om det. Kämpa Rike, Go Rike!
* Finns det fler än vi som har vissa månader som bara gödslar med utgifter? Förutom de vanliga räkningarna har vi verkligen handlat under mars månad. Förutom headset, möbler, lättviktkängor och bluetooth-högtalare var jag tvungen att spontanköpa en ny micro då den gamla var för bred för att passa i skåpet. Detta samtidigt som mina nya, väldigt dyra, skidhållare passade på att komma. Som lök på laxen var vi tvungna att i fredags köpa nya sängar då jag sov för dåligt i de gamla. Så ett köpstopp känns verkligen som ett passande alternativ de närmsta dagarna. Jösses!
* Slutspel! Underbart! Och nu står det 1-1 i matcher mellan Saik och Frölunda. Matchserien känns genast helt öppen och det trodde vi inte för bara några dagar sedan. Spännande matcher varje dag, kan det bli bättre? Fast jag vet inte riktigt om Turbo håller med...
* Törs vi hoppas på en tidig vår?
* Kontraktet är påskrivet!
* Gissa hur less jag är på att alltid ha någon skavank någonstans? Är det inte ländryggen så är det hamstrings. Jag har blivit mycket bättre i min trilskande ländryggsmuskulatur och då pajar givetvis något annat istället. Jag vet, jag ska inte klaga för det finns definitivt de som har det värre. Men ändå...Blargh!
* Nu hänger både kött och egentillverkad korv för torkning. Blir det en mild period fram till påsk kanske vi hinner avnjuta lite av godsakerna.
* Veckans Vax: ”Live” - Status Quo. Det här är lika mycket hyllning till en suveränt bra liveplatta som en hyllning till den så tragiskt insomnade Rick Parfitt. Vad gäller vaxet så är det definitivt inte något nytt vax, snarare tvärtom då den kom 1977. Men ett måste i varje skivback fullt jämförelsebar med andra live-klassiker som ex. vis ”Live and Dangerous”, ”Tokyo Tapes”, ”Strangers in the night” etc.. Tidiga Status var faktiskt exakt hur bra som helst! Upptäck!
God Jul/Rike