V. 37

Mates!

Nu börjar vi verkligen känna igen oss. Det vanliga har verkligen blivit hur vanligt som helst och rutiner följs. Både på gott och ont, det ska tilläggas. Veckorna har börjat rulla på och det mesta står att känna igen. Hösten är verkligen här på allvar och bjuder på fler och fler färger och de skarpa kontrasterna kan verkligen vara vackra. Man ser från ena veckan till den andra hur löven skiftar färg och till fjälls lär det vara ett magnifikt skådespel. Och så har vi haft de första minusgraderna för säsongen. Jajemän, under den gångna veckan hade vi en natt som var både kall och klar. Annars har vi haft fina och soliga dagar dessvärre ofta med kalla nordostliga vindar vilket sänker temperaturen.

Ett annat hösttecken är att hojsäsongen avtar sakta men säkert. Vi har de senaste veckorna hunnit med lite korta turer i närområdet och har vi lite flax hinner vi med en övernattnings-dito innan det är dags att härbärgera hojarna och tacka för den här, korta, säsongen. För kort blev den, jag minns faktiskt inte när vi senast körde så få mil under en säsong? Det hoppas vi inte upprepas kommande sommar. Nixpix.

Helgen har vi tillbringat i Bäckis där vi hade bland annat jakt och annat roligt på agendan. Jakten var inte lyckosam men både björn och älg var i markerna så nog var det spännande även om inget skott hördes över nejden. Och smakar uppstekt pannkaka någonsin bättre än ute över öppen eld? Jag tror inte det. Lite trevligt besök fick vi också och samkvämen på altanen har numera även inslag av infravärme. Det är hur mysigt som helst. Och så såg vi hockey! Så skoj att SHL äntligen har kommit igång igen. Grattis till oss alla.

Kommande vecka så kör vi igång med Klassikern på skolan och då ska vi cykla. Sen kan det vara en rolig tur inplanerad men vi får ser hur det blir med det, allt hänger på vädret. Det enda vi vet är att den sannolikt blir väldigt vanlig.   

Så även mitt hägrande bastubad.

 

Pax

 

/Rike

 

 


* Budda: Bastun är snart varm men att göra listor själv blir aldrig lika intressant.

* Harrebarre: Hahaha, blir det egentligen bättre än med en helt onödigt pryl?

* Amanda, Moa och My: Kramar!!! Vi saknar er alltid. Supergrattis på dagen älskade My. Hoppas att ni firade ordentligt. Och att ni alla mår hur bra som helst!

* Nisse: Snart kommer kanske en meny fram, hahahaha

* MadamAdam: Vet du vilka som har entreprenaden efter 45:an söder om Punchnose? Det vägarbetet går till historien för maken till klåpare har man sällan varit med om, förutom på 95:an för några år sedan vill säga….Låt stå!

* IlCalzone: Vad i klåen, var ni på plats i helgen?

* En sak som är rolig med hösten är att det återigen börjar släppas ny, spännande musik. Jag gillar att lyssna och leta nya bekantskaper och ibland finner man guldkorn där man kanske inte ens visste att de fanns.

* Det verkar som att det i slutet på den här månaden blir full sprutt gällande evenemang och publik. Underbart! Jag hoppas på House of Metal kommande vinter och kanske rent utav det här till helgen?

* Grill, kött, stekta färska kantareller. Mums! I massor!

* Jag är absolut ingen löpare men gläds verkligen åt det faktum att det ibland inträffar att jag springer med min kropp och inte emot den. Och jag har faktiskt varit under timmen på milen i sommar. Det funkar faktiskt bättre än på länge, peppar peppar…

* SHL har startat och med det vår betting-säsong. Vi nådde inte riktigt ända fram med kupongerna i helgen men hade ändå mycket trevligt framför tv:n. Saik drog det längsta strået och var tveklöst bättre än DIF som var premiäromgångens motståndare. Det trodde jag faktiskt inte men var mycket roligt att se

* Ska vi redan nu börja räkna ned mot Bruksvallarna….? Hahahaha

* Vi tycker mycket om att resa.

* Det känns alltid som en konstig tid på året då både fotboll och hockey samsas i etern. Samtidigt.

* Veckans Vax: ”System Breakdown” – Slap Back Joe. Vad sägs om lite bluesrock från Alingsås? Den combon uppträder inte allt för ofta och kan inte sägas vara uttjatad. Milt sagt. Men det här är lite läckert om man som undertecknad gillar stilen. Gör man inte det är det antagligen ganska trist. Men ägna det ett öra eller två, den kan det vara värt. Och så slår jag ett slag för en liten, inhemsk, scen. Kanske rent utav pytteliten. Upptäck. Om ni vill

 

 

/Rike