V. 40

Vänner!

Jag är på god väg att bränna ut mig. Igen. Eller i alla fall sannolikt nära att göra det. Den senaste tiden har jag sovit som en kratta och de senaste dagarna har jag haft både kroppsliga men jag känner igen från när det senast begav sig men även knoppen har fått sig en törn. Jag har varit enormt avtrubbad de senaste dagarna och till min fasa upptäckte jag häromdagen att jag inte hade förmåga att längta efter saker längre.Blä. Även det som förra gången. Jag känner exempelvis absolut ingenting när jag tänker på att vi snart ska åka till Bäckis igen och det är inte skoj. För det brukar jag verkligen längta till. Fast förhoppningsvis hinner det ordna sig under veckan, håll tummarna. Nu vet jag vad min kropp reagerar på och då ska jag baske mig se till att åtgärda det.

Bums.

Tidigare visste jag inte som var på gång men nu känner jag igen signalerna och förhoppningsvis hinner jag bryta trenden innan det blir allt för allvarligt. Jag vet även anledningen till min utmattning och den stavas till största delen en ansträngd jobbsituation. Jag har ett schema där jag inte hinner andas mellan lektionerna, ej mindre förbereda eller avsluta i ordning. Jag har faktiskt varit tvungen att planera efter vilka lektioner som kommer efter varandra och då blir det svårt att hålla undervisningsfanan högt.  Eller bibehålla sitt engagemang. Så för att komma år roten till det onda måste jag antingen sänka min ambitionsnivå eller få till ett nytt schema. Vi får se vad som händer under veckan men det är inte helt osannolikt att jag blir hemma en del.

Blargh

Nåväl, Vi går vidare och jag väljer att plocka helgens sköna promenader på åsarna som glimrande höjdpunkter ur en annars tempohög vecka utan vare sig rast eller ro. Och att Moa kom och hälsade på igen, sånt gör mig glad. Annars så ska jag städa undan v. 39 så snabbt som möjligt och gömma den under någon gran i skogen, där hör den hemma

 

Ekorrhjulet kallar, vi får se vem som drar längsta strået

 

Pax

 

/Rike

 

 

* Budda: Hahaha, det var fina grejer du förtalde. Vi jobbar vidare efter planen, det ska faktiskt bli skoj!

* Harrebarre: Hoppas du fick till fälgarna, det verkar vara ett ordentligt projekt.  

* Amanda, Moa och My: Kramar till er alla och hoppas ni har det bra. Vi saknar er alltid! 

* Nisse: Det går verkligen upp och ned, det måste man säga. 

* Kolla här, jag recyklar mig själv från v.42 2016: Den gäller även idag: ”Jag gör onekligen framsteg men den senaste tiden har jag sovit ganska kasst, rent ut sagt. Jag somnar, i vanlig ordning, tämligen omedelbart men sen vaknar jag till efter ett par timmar, somnar om igen och sover några timmar till innan jag vaknar. Då brukar jag läsa en stund innan jag så småningom somnar om igen. Och det förfarandet känner jag inte riktigt igen. Förmodligen bär jag fortfarande en reaktion på fjällturen och efterkommande allergi-trauma. Annars är min uppgift kort sagt att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Och för mig är det en utmaning som heter duga! Kämpa Rike, Go Rike!”

* Även trastarna håller på att samla ihop sig inför höstens flytt och idag var skogen full av sång. Välkomna åter till våren, våra små vänner

* På tal om trastar. Jag har monterat upp fågelbordet hos morsan och börjat göda….ekorrarna…..hahaha

* När Saik spelar på toppen av sin förmåga hänger inte de övriga lagen med. Då ser det onekligen bra ut. Nu gäller det bara att få kvaliteten att bestå över tid och att inte gå ned sig för mycket för ofta. Och tänk hur det är, vissa lag är bara så svåra. Som Örebro nu i lördags till exempel. De är ett mardröms-lag för de svartgula men kommer sannolikt att befinna sig längre ned i serien när vi börjar summera det hela. Märkligt. Besynnerligt.

* Snart hoppas jag att vi böjar skönja resultatet av hösten val där Folkinitiativet blev näst största parti här på byn. Jag hoppas och tror att de kommer att påverka de lokala (makt-) strukturerna, förhoppningsvis till det bättre.

* Vi drog in säsongens första resultat i lördags. Förhoppningsvis bli det fler. Fast roligast är trots allt när vi bettar, då ter sig resultaten ljusa, fina och fullkomligt självklara. Problemet är bara själva Verkligheten som senare inte fogar sig till våra resultat.

* Sol har gjort en höstgryta som var magnifik!.

* Jag längtar till skidåkning i alla dess former. Och snö. För nu är det som allra mörkast, det blir mycket ljusare när snön kommer. 

* Veckans Vax:” Ambient 1: music for Airports” – Brian Eno. Eftersom jag för närvarande inte ska varva upp mig med någon form av metal gå jag i rakt motsatt riktning och lyssnar på ambient music. Och den här plattan gillade jag första gången jag hörde den och det var 1980. Visste ni förresten att Brian Eno började sin karriär i Roxy Music? Lägg er ned, zona ut och glid iväg……Upptäck!

 

 

/Rike