Nytt och uppdaterat V. 43
Mates!
V.42 har
passerat i svindlande fart och vi blickar fram mot nästa vecka. En vecka som
blir lovvärt kort för min del då jag på torsdag flyger ned till Sigtuna för konferens
igen och på fredag är vi i Umeå för att hälsa på och besöka jazzfestivalen. Det ska bli alldeles
utomordentligt skoj. Jag har alltså en tredagars arbetsvecka att se fram emot och
på det ett höstlov. En inte helt oangenäm framtid alltså. Nu ska vi bara hoppas
att kylan håller i sig och att vi får riktiga skridskoisar i år igen. Hoppas,
hoppas!
Nåväl, det var
lite ur det som komma skall. Vi har ju haft en vecka som passerat också och den
har definitivt innehållit en del guldkorn av både ovanligt och trevligt slag.
Först måste vi nämna den magiska upphämtningen, miraklet i Berlin. För se, det
var i sanning ett mirakel. Jag tänker inte orda mer om det utan konstaterar
bara att det troligen dröjer länge till vi får uppleva något liknande igen.
Jösses. Bragdguldet torde i och med detta vara givet det svenska
fotbollslandslaget.
En storstilad
insats var det, bättre än min….
Det andra
guldkornet jag plockar ur vecka 42 är helgens tur till Argalad i
Skeitidalen. Terje och undertecknad gick dit i rask takt under topparna och man
känner sig verkligen liten i denna trånga och vackra dalgång. Runt om oss låg
topparna vita medan det knappt låg någon snö alls på marken, som dock var hård
och frusen. Väl framme vid denna underbara koja eldade vi upp värmen och satte
oss ute och bara njöt av solnedgången och den vackra högalpina naturen.
Stugmyset som infinner sig vid en sprakande spis och enbart ljus som värmekälla
är faktiskt svårt att beskriva i ord. Man måste kanske vara där för att förstå
vad jag menar. Att sedan få se solen skina över snöklädda toppar tidigt på
morgonen är en annan gåva man bara får uppleva vid dylika tillfällen. Jag har
verkligen längtat efter denna tur och jag är så glad att vi nu genomförde
den.
Dessvärre är jag i skrivande stund en aning
seg och sliten. Sol hade förmodligen kallat det en liten känning. Troligtvis är
jag bara seg efter turen. Eller så beror det på överdoseringen av både fjälluft
och tillhörande vyer. För det är verkligen som ett gift, när man kommit ned
efter dessa turer vill man bara tillbaka igen. Jag förstår verkligen hur Lars
Monsen känner sig även om jag inte riktigt delar hans syn på hur långa eller
strapatsrika turerna ska vara. Någon måtta får det vara. Men jag längtar redan
till nästa tur och jag åker gärna till Argalad under exempelvis jullovet för
att på plats uppleva den röda solen.
Nåväl, det får
bli en senare fråga. Nu ska jag dricka lite kaffe och sedan se vad Moreus
bjuder på den här gången
Pax
/Rike
* Budda: Hojmässan är spikad. Har du förslag på boende
eller ska vi knoppa på hotell? Kul ska det i alla fall bli!
* Adde: Du är ju aldrig där!
* Harrebarre: Argalad! Blir du med på en vintersväng?
* Torun & Pjacke: Krogrunda på lördag, vad säger du om
det Pjacke? Medan Torun & Sol shoppar skor. Precis som vanligt alltså.
* PC: Hoppas giget var värt inträdet men det tror jag.
Livemusik är alltid musik som framförs live….Och då är det oftast bra!
* BigOne: Spännande planer inför vintern? Hårdträning inför
Renbergsloppet?
* TP: Fanx för turen Mate. Väl mött i Umeå! Fast innan dessa
kanske vi har hunnit med både skiffer och en hockeykväll med tillhörande bastu?
* Amanda, Moa och My: Kram! Vi saknar er! Alltid!
* Harri och Ann: Grattis!
*
Stephen Booth. Ytterst läsvärt.
* Äkta
baconcrisp finns att köpa på konsum i Arjeplog! I sanning en trevlig
överraskning.
* Nu
har vi haft minusgrader några dygn på rad och det märks att snart har vattnen
runt Arjeplog skiktat sig klart för tillfrysning. Med en gnutta flax kommer vi
således att ha riktigt fina skridskoisar att se fram emot inom en tämligen snar
framtid. Kanske.
*
Däremot verkar snön dröja vilket är bra med tanke på ovan nämnda isar. Men vi
har vitt på marken och det knastrar faktiskt när man går.
* Snart
vankas glöggpremiär! Med grönmögelost och pepparkakor!
*
Troligen blir det att återuppta en gammal, hederlig, tradition under lovveckan;
det blir förmodligen att repa vårt sovrum på vinden. I fjol tror jag inte
repade något rum alls under höstlovet annars har det varit en stående punkt
under många år.
*
Powerskor. Alltid rätt uppe i Höga Nord. Jag hade faktiskt glömt hur varma och
sköna de faktiskt är. Och som vi talade om i helgen käre vännen TP och jag; 200
barn kan inte ha fel!
*
Termostatgate: måndag, senast tisdag är svaret oss givet. Less är bara
förnamnet.
*
Veckans Vax: ”Alive” – Kiss. Här är ett av de livealbum som måste betraktas som
både klassiskt och ett måste i varje seriös skivback. Vi har den senaste tiden
här på Timmervägen diskuterat ”show openers” och jag håller fortfarande ”Deuce” som nummer ett
medan Sol väljer ”Detroit
Rock City”. Egentligen är det jämt skägg mellan de bägge och då jag som
gammal räv envetet håller fast vid Alive istället för Alive II låter jag udda
vara jämt. Sa jag förresten att gossarna kommer till Sweden Rock?
"Glöm
dagens bekymmer, i morgon kommer nya..."
Ynf/Rike