Nytt och uppdaterat V.47
Vänner!
Nu både ser det ut och känns som om vintern kommit till oss. Efter den gångna veckans ymniga snöfall tynger snön trädens grenar och ligger som ett fint täcke över den frusna marken. Superfint helt enkelt. Och stämningsfullt så in i bomben. Faktiskt kan man få en liten försmak av julstämning när man tittar in i skogen. Men det låter vi bli för innan första advent tillåts varken pynt eller emotionellt ställningstagande i riktning mot jul. Basta. Här vet jag dock att det fuskas en del och min käre hustru kan eventuellt räknas in i den skaran.
Den gångna veckan har alltså mest präglats av snö och med anledning av detta har vissa premiärer inträffat. Den första gäller snökottande och snöslunga. Jupp, nu har min favoritmanick, så här års, kommit fram. Det är helt enkelt ruskigt skoj att skotta snö men jag vet att det är som med gräsklippningen under sommaren; det är lustfyllt till en början men sedan blir jag blir jag mer och mer reserverad inför fenomenet för att slutligen bli apless. Men, som sagt, nu är det bara kul.
Den andra premiären handlar om första passet på mina nya, klassiska, lagg. Och detta inträffade idag, söndag. Det är svårt att sätta fingret på känslan men som jag sa till Sol när jag försökte beskriva skillnaden; de gamla skidorna är så rutinerade och vana att för dem är det bara en dag på jobbet medan de nya är som kalvar på grönbete. De tycket det är superkul helt enkelt. Och ungefär så upplevde jag skillnaden. Och jag är mycket nöjd.
Lika härligt är det att nu är skidsäsongen här och det leder in oss på den tredje premiären, nämligen första passet på Öbergaspåret. Tidigare har vi behövt åka till Djuptjärn för klassisk åkning men nu har vi vårt spår igång och då behöver vi i stort sett bara korsa vägen. Perfa. Och så avslutar jag med den sista premiären i veckan: Vinterstudion . Detta eminenta program har startat och även om den första tävlingen från Bruksvallarna inte var så mycket att hänga i julgranen kändes det skönt att återigen träffa Pops, Hård, Blomman och gänget. Men visst räcker det med doping och Norge nu?
Den gångna veckan var i vanlig ordning alldeles utomordentligt vanlig om vi bortser från ovan nämnda företeelser. Samt att Harre med familj kom och hälsade på i torsdags kväll. Vi umgicks med korvgrillning framför brasan i fredags och lugn gemenskap under lördagskvällen då vi bland annat avhandlade Rush och bandet storhet. Trevligt som attan.
Nu ska jag lägga mig på spikmattan och vila medan jag lyssnar på lite soft musik. Ländryggen har blivit avsevärt bättre de senaste dagarna och nu tror jag att jag är något på spåren. Och spikmattan har definitivt hjälpt till förutom mina dagliga stretchövningar. Och den klassiska åkningen. Om inte annat så är det skönt att bara softa på spikmattan en stund.
Vi säger så
Pax
/Rike
* Budda: Hahaha, det svänger hela tiden, nu är detta förstahandsvalet. Igen. Svart. Onödigt läcker. Jag hoppas du haft en skön helg och kanske låtit Tigern sträcka på benen? Vi såg bilden du skickade tidigare i veckan. En pyntfri zon? Jo jag tackar jag...
* Harrebarre: Tack för sist och väl mött kommande vecka hoppas vi.
* Amanda, Moa och My: Sköt om er älskade ungar. Vi saknar er. Alltid! Tack för hälsningen Amanda!
* MadamAdam: Hur artade sig dina kvällar och helger?
* Nisse: Veckans middagsmeny: Måndag: Lasagne. Tisdag: frukostkorv med senapssås. Onsdag: tomatsoppa. Torsdag: Gulasch. Fredag: Öppen då vi sannolikt ilar ned mot kusten. Håll till godo! Hahaha!
* Även om jag sovit riktigt bra de senaste nätterna har jag varit mentalt sliten under helgen. Förmodligen tömmer jag mina batterier för mycket under veckorna och bakslagen kommer inte förrän jag kan varva ned från jobbet. Kanske? Jag blir alltid trött efter dylika bakslag då kroppen och hela systemet sannolikt går bananas och för högtryck. Och följden av detta blir då att tröttheten i sig blir en faktor som både hämmar och skrämmer. Katastroftankarna kommer som ett brev på posten även om jag nu kan hantera dem bättre än tidigare. Blargh! Kämpa Rike, Go Rike!
* Vad är det egentligen för skillnad mellan Satsumas, Clementiner och Mandariner? Mina favoriter är de med tjockt skal men vilka är de?
* Sols smördegsinbakade filé var makalöst god! En furstlig måltid helt enkelt. Och till det alkoholfri öl, som även passar till allt från afterwork till hockey.
* Skumtomtestatus 2016: Sol och undertecknad jobbar på med burk nummer två men här har det smugit in sig en livsfarlig outsider: Chokladöverdraget Julgodis. De i de gröna burkarna. Supergott! Vi har även hunnit sätta i oss en halv burk av dessa godsaker och de är sannerligen en värdig utmanare till de traditionella skumtomtarna.
* Finns där något bättre jobb än att undervisa? Eleverna ger mig energi. Tack för att jag får vara med! Jag hoppas jag orkar hela terminen, håll tummarna.
* Veckans Blargh går till Saik och den hockey som spelas i gulsvart för närvarande. När ska styrelse och sportchef se det uppenbara? Truppen är alldeles för tunn och ledarskapet i båset väldigt tveksamt. Nu måste prio ligga på att se till att det finns lag bakom när serien ska summeras för något slutspel tror jag inte att det blir. Detta även om de skadade spelarna återkommer hela och rena. Nä, det är helt enkelt för dåligt. På alla plan. Enda fördelen är att man kan slappna av och se eventuella vinster som ren bonus.
* Var beredda, en ny gizmo är förhoppningsvis på ingående...
* Söndagar är utflyktsdagar! Idag blev det en biltur ut till Nisse på Ranchen. I vinterskrud och på vinterväg var resan ytterst vederkvickande och sällskapet förstklassigt. Fanx Mate.
* Veckans Vax: ”Hardwired...to self-destruct” - Metallica. Även om det finns ett gäng nya releaser att tipsa om (de kommer kommande veckor) så går det inte att undvika att Metallicas nya platta blir Veckans Vax. Betänk att det gått åtta år sedan senaste släppet. Även om vaxet i sig inte varit något att orda om är det en stor tilldragelse. Men nu är det så att så här bra har bandet inte låtit sedan urminnes tider. Jag håller detta verk som bättre än Load som kom 1996 och kanske till och med den bästa sedan ”...And Justice For All”. Nu känner vi igen Metallica igen! Tack!! Upptäck!
Väl Mött/Rike