24 februari 2008, kl 14.50
Back in the days
Det fanns en gång i tiden när jag var fast medlem av Räddningstjänstens tredje grupp. Detta är en position som de flesta eftersträvar (känner du det inte så får vi bara hoppas att upplysningen även skall drabba dig) och det var en helsickes massa kul i den gruppen. Bland annat finns det en mängd, iaf några, anekdoter som rör kårens fordon. I synnerhet 751 & 752. Med 751 menar jag förstås den gamla ettan, FOXen, inte den nya, snitsiga där allt funkar och med 752 menar jag förstås det som fortfarande är 752, dvs den gamla VW Syncron - även känd som Bussen eller Tvåan.
I går fick jag en deja vu om gick utanpå det mesta.
Skoterolycka ovanför Sandviken, hamnar i Tvåan med Tobbe, Fredde, Leben & David (David är så cool att han har inget smeknamn, och skulle han ha det skulle det vara nåt långt i stil med "Demolerare av portar som inte är helt öppna" eller liknande och det är ju för långt så han är kort och gott David) och på vägen hem börjar förstås Tvåan hacka och tappa effekt och helt plötsligt sitter man där, omgiven av gamla kamrater från grupp 3 i en hackande folkabuss och har ingen aning om hur det hela ska sluta. Igen.
Leben berättar om alla hus han byggt om längs vägen (det är faktiskt ALLA) och Tobbe flashar nån teknisk pryl, David håller humöret uppe. Och Fredde är sur för att han måste köra i motsnödrevet förstås.
Själv sitter jag och halvsover med ett fånigt flin.
Det är såna stunder som gör att man älskar brandkåren. Kamratskap i en hackande folkabuss.
Sen blev det hatten, nykter för jag tog Freddes jour resten av kvällen, och det var väl helt ok. Inte ofta man får vara sidekick åt Långdal & Sebbe samma kväll. Nu ska jag tjacka pizza åt lillebror, höres!
