Onsdag 16 juli 2008, kl 00.36
Lagom?
-Well, yeah, we call it "lagom". Not to little, not to much. It's hard to explain.
Iaf, det är ju det svenskaste vi har typ. Vi i mellanmjölkens förlovade land.
Och så många vill ju vara "unika" och "gå sin egen väg" (och en del gör det genom att vara "unika" som 92% av de andra "unika" som "går sin egen väg"). Inte vara lagom och inte vara villa, vovve, volvo.
Lagom är liksom ett dolt skällsord, "Men var inte så förbannat lagom, Stina!", på ett vis. Eller hur?
Sen kan man ju se lagom som balans. Balans på ett bra, asiatiskt sätt (de gamla kinesiska mästarna gjorde ju allt rätt).
Jag tror vi tappat lagomheten, den som var bra, i Sverige. Men den trista, gråbetongiga lagomheten har vi kvar.
Det borde vi göra nåt åt.
(jag borde ha satt mig ner med en kanna kaffe och två tomma timmar för att formulera det här på ett vettigt sätt men insåg att det skulle jag aldrig göra så jag slet upp fram laptopen och skrev det liggandes i sängen. Carpe Diem å gonatt)
